“Två verk som på ytan verkar motsägelsefulla men ändå hör samman. De är inte i samstämmighet. Men i sin oförenlighet kan det finnas något som kompletterar och förenar. De står i viss mån i motsats till varandra. Den ena försöker hålla ihop, den andra vill upplösas. Det handlar inte om att skapa en perfekt harmoni dem emellan, det är inte poängen. Snarare är det en slags duell, en skev spegling av varandra. En förhandling mellan det gamla och det nya.”
Jag ser varje utställning som en chans att fortsätta – inte för att avsluta eller dra slutsatser, utan för att fortsätta röra mig framåt. De är tillfällen för experiment, öppningar för att testa nya idéer, följa plötsliga infall och välkomna det oväntade. Jag vill improvisera i möjligaste mån, eftersom det är där i osäkerheten något verkligt kan hända. Jag är inte ute efter att skapa någonting ”färdigt” Ej heller det perfekta, utan något som kan förändras, något som väcker något nytt.
Två verk. Ett temperament.
Två objekt som till det yttre verkar motsägelsefulla men ändå hör samman. De är inte i harmoni, men i sin oförenlighet finns något som kompletterar varandra.
Den ena är en förlängning och utveckling av ett tidigare arbete. Jag ville bryta mig loss, pröva något annat men besläktat. En form som är uppbyggd av ett trettiotal delar. Ingen del har en given plats. Ytorna är målade, men utan plan eller system, snarare för att skapa en känsla av oordning. När delarna sätts samman kanske man börjar förstå hur vissa passar bättre ihop än andra – inte bara visuellt, utan också känslomässigt. Det är en lek, ett spel.
Den andra däremot, står för något äldre. Den bär det med sig ett tanke och arbetssätt jag tidigare använt. Formen är tätare, mer sammanhållen – en kropp, ett lager. En varelse, babusjka eller yokai – ett väsen som både skyddar och ifrågasätter. Den har öppnat ögonen. Blicken riktas mot det andra verket. Ser den på det med värme eller med skepsis? Båda känns möjliga.
Verken står i motsats till varandra. Den ena försöker hålla ihop, den andra vill upplösas. Det handlar inte om att skapa en perfekt harmoni dem emellan, det är inte poängen. Snarare är det en slags duell, en skev spegling av varandra. En förhandling mellan det gamla och det nya.
Men. Att fästa betydelser vid verken kan också skapa besvikelse. För mig handlar det inte om att veta på förhand vad som kommer att hända eftersom tvärsäkra påståenden kan få hela processen att stanna.
Supermoln x 3
´´Håltimmarna´´ Skulptur till Lugnviksskolan. Östersund
I utställningen “Avslutade oavslut ” har jag valt att inte jobba med ett innehållsmässigt färdigt begrepp. Istället har jag satt upp några regler baserade på praktiska omständigheter där vikt, balans, storlek, etc. bestämmer. Objekten ska exponeras hängandes, vägda mot varandra. Det får vara huvudregeln och en metod att jobba inom.
Konstnärshuset
6 oktober – 5 november, 2022
Comming soon…
Ball track. Vårbergstoppens stadspark
A small part of the park has a ball track built on site. The track follows the form of nature and the surroundings.
Objects For SNEAKERNSTUFF Tokyo
These were some items I made for Sneakersnstuff’s newly opened store in Daikanyama, Tokyo. The mission was to do some metal objects influenced by classic Japanese crafts and tradition, but focusing on “porn weld.” Thank you Jenny Askenfors at Bofink Designstudio.
´´Supermoln´´ Sneakernstuff. New York.
´´Supermoln´´ For Örnsbergsauktionen
´´BLACKOUT´´
ID:I GALLERI
´´COMFORTABLE NUMB´´
ANSWERING PRAVU
Seven corpus artists and a philosopher have joined hands and heads to produce a discourse, starting out with a set of fundamental questions related to corpus/jewelry in words; and resulting in a set of answers formulated as objects. The work being displayed is therefore the discourse itself, swinging between the opposites of words and things. Visitors are invited to participate by extending the circle of discourse with their own words articulated between sips of coffee.
´´OCTOCORPUS´´
Proposal for sculpture
Proposal for sculpture. Memorial Monument for veterans at the Maritime History Museum in Stockholm.
´´SUPERMOLN´´
“I create technology that cannot be controlled.”
In his art, technology is just a tool to create unpredictability. The results of his experiments range from a pulsating light sculpture to small paper figures.
Common to all objects in the exhibition is that they are recognizable but have never been physically experienced.
1% KONST
Reflektion utan vila och Reflektion med vila har utsetts till Årets projekt 2013 med följande motivering:
”Ett projekt där tre förvaltningar och ett bolag, som aldrig tidigare samarbetat som konstbeställare, lyckats gå samman och sätta konsten främst- och därtill vågat lita på konstnärerna som mitt under pågående process hittade en mycket bättre konstlösning än den samrådsgruppen dittills hade kunnat föreställa sig.
Tack vare ert tänkande på tvärs, finns nu konst av högsta kvalitet i Engelbrektshallen, Engelbrektsskolan och det nya bostadskvarter som bildats runt Engelbrektsskolans gård.”
´´MOUTH TO MOUTH´´
´´REFLEKTION UTAN VILA´´
´´REFLEKTION MED VILA´´
´´DOODLE´´
´´ONE DAY I WOKE UP AS A BUG´´
LURPARKEN. TELEFONPLAN
HELMET FOR JACQUES C
KU-PROJECT, KONSTFACK
OPTIMAT
SUN SCREEN
´´The hare´´ from my master’s thesis, back in 2001
LOVE CRANE
RED RELIEF
ELEMENTS
The Elements are works I made for an exhibition which took place in Leksand in the middle of the cold winter. The work consists of a dozen hollow shapes mounted on a wall. The shapes are made of sheet steel that have been formed with the help of water under high pressure. Afterwards, the parts have been enamelled. The enamel surface is intended to mimic and signal “warm or warming”. The work sits on a wall and is intended to be a functional sculpture.
The parts are connected with steel-reinforced hoses, as it should be possible to take down parts of the elements to perhaps hold and warm your frozen body.
S&P
